Vellingeblomman 21/2 ’10

Det kändes som en lång dag, men det har nog mer med besökarna att göra än aktiviteterna.
SSV hade smådjursdagar under helgen och idag var det bla. råttagility på schemat.
Självklart hade jag anmält alla tjejerna, vet ju hur kul de tycker det är att komma ut från lägenheten. (Märker det på att de blir mer alerta dagarna efteråt, de är nyfikna på dofterna etc. under eventdagen etc)

Jag anmälde Mamiya och Hoya i klass 1. Mamiya eftersom hon är lite seg och gammal tant (antropomorfi) samt Hoya eftersom hon är relativt ny hos mig och vi bara provat agility en gång innan.
Nicca och Leica fick alltså vara i klass 2.

Det var inte extremstor skillnad på banorna. Fler i klass två. Båda innehöll över/under moment, och klass två hade även vertikalslalom.

😀 Leica och Hoya knep andraplatsen i var sin klass 😀

Hoya
Klass 1
Agilitybana: 1min 25s
Inkallning: 5,3s

Nicca
Klass 2
Agilitybana: 2 min 22s
Inkallning: 6,4s

Leica
Klass 2
Agilitybana: 1 min 39s
Inkallning: 6,4s

Mamiya
Klass 1
Agilitybana: 1min 19s
Inkallning: 21,7s

Det sjuka är att Mamiya var snabbast på banan, dock vände hon under inkallningen. De andra gjorde riktigt bra ifrån sig under inkallningen.
Nu ligger tjejerna utmattade i en hög i buren 🙂 Bra dag för dem 😀

Leica och Hoya knep andraplatsen i var sin klass

Skratt

Då en vän lyfte det i sin blogg tänkte jag att jag lika gärna kan slänga in det jag tidigare skrivit i forum här på min blogg. Mitt inlägg från Råttor i Fokus 2009-11-13. Ang. råttors ljud:

Well.. forskare diskuterar ju olika saker, men här är en som föreslår att råttor skrattar.
Om rått-mannen känner till dessa studier eller har tolkat in dem i hans resultat vet jag inte. Men att rådisar kommunicerar med ultraljud vet man.

Som det ser ut på videon så bus-bråkar han med råttan. Jag har inte själv gjort dessa studier, men jag vet att delfiner övar på att bråka/kaxa/visa dominans när de är sub-adulter. För att den de utsätter bråket/kaxet/dominansen för inte ska slå ner dem totalt lägger de till ett ”skojja bara” ljud efteråt. Det kan te sig lite som att delfinen simmar fram till en annan delfin och säger (i beteende och läte):
”Din J**a idiotiska fula krake till skitstövel – SKOJJA BARA ”

Detta för att de ska veta hur man gör när man verkligen vill säga det till en delfin..

Här följer inlägget jag gjorde i bloggen jag beskriver i inledningen:

Tycker inte att det behöver vara skratt. Jämför med delfinutvecklingen där man slänger in ett ”skojjade bara” när man övar på bråk. Likväl som att det kan vara ett underlägset beteende för att säga ”jag ger mig”.

Har varit inne på hans skratt-teorier tidigare, och från vad jag läst eller sätt är jag inte 100 på att jag skulle tolka det som enbart skratt.
Men det är svårt att vara objektiv när man inte gjort studien själv, eller kunnat diskutera det med forskaren..

Skulle ni tolka två valpars läten och kroppsspråk som busar med varandra som att de nödvändigtvis skrattade under tiden? Lite antropomorfistiskt i min mening. Är mycket mer inne på ”skojja-bara-teorin” som Christer har. (”play-fight signal)

Men det är ju bara en insnöad råttnörds point of view..

Delfinartikeln går att läsa HÄR . (Blomqvist et al.       An Acoustic Play-Fight Signal in Bottlenose Dolphins (Tursiops truncatus) in Human Care)

Nu säger han ju ”might” i sin video. Dessutom är det svårt att göra ett uttalande från en video, men som sagt. Jag är lite skeptiskt till att det enbart skulle vara skratt :D. Tror att jag reagerar till viss del för att då han får sk: skratt är när han är väldigt dominant i sin behandling av råttan. Slänga på rygg, busa mot överkropp. Visst att unga råttor som leker går med på sådan behandling, men som vuxna? En dominant råtta skulle INTE ”skratta” åt (gå med på) något sådant såvida den inte kände sig underlägsen. Ang. att ”de tycker det är kul” så är ju tamråttan kontaktsökande och i unga år övningsbråkar de. (wether they were enjoying the activity) Dessutom så är labbråttor ofta understimulerade och mottar säkerligen aktivitet med ”glädje” (ökad aktivitet). De råttor han visar är såväl honor som unga. Släng dit en 800g hane och se hur kul han tycker det är 😉

Men, återigen. Bara min kopp te.

and then…

Well.. Det har väl inte varit helt pipfritt i buren sen Nicca kom, men samtidigt går det oförskämt bra. Det som är oförskämt är denna lilla fis (Nicca) som tror hon är the big boss herself. Då Leica brunstar som en helikopter-ko passar Nicca på att dominansrida för fullt. När hon sedan försöker sig på samma trick med Mamiya får hon höra sanningen. Det kommer dock inte dröja länge förrän lugnet sprider sig igen.
Vad som är positivt är att med ännu en flockmedlem ökar konkurrensen. Jag märker stor skillnad i beteende, speciellt mot mig. Dels har det att göra med att Mamiya och Leica lärt känna mig bättre, men det skedde så snabbt då Nicca kom att jag tror antalet r88 också spelar roll. Vad jag också känner är en extrem bajsdoft. Jag fick tag på barnmatsprover (vilket brukar vara bra mat), men det kan vara så att det blev lite väl mycket av det goda. Får skära ner på ransonen de dagar de får barnmat för att undvika baby-aromen som kommer i ”slutändan”… 😉 För er som vill komplettera maten så finns det en gratisannons att ladda ner och ta med till affären. Gäller tom. 15 juni.

Ska hem till CC imorgon. Har lockat med mig MrP som ska ta sig en kik på bebbarna ;)….

sammansättningen

Sammansättningen gick bra. Satte dem på neutral mark och började filma. Märk hur Mamiya inte riktigt fattar varför denna lilla sak hela tiden skulle in mellan hennes ben, eller hur lite de bryr sig om henne egentligen.

But things can change ;). Efter ett tag satte jag fram transportburen (som brukar vara framme som portabel toa och slafhörna när de är ute. Bebben tokfnattade på Leica som inte riktigt verkade bry sig. Den markerade, välte henne på rygg och JAG SÅG (!) hur hon spände musklerna i en segerdans. Hon var världens coolaste och starkaste tjej. Bamsejingeln gick i bakgrunden. (antropomorfi!!!)
Efter ett tag kom Mamiya in i bilden. Bebben hoppade på henne också, men där fick hon tji. Mamiya tänkte (yes, I saw it) ”va i h*vete” och vände uppåner på den förvånade bebben. Med ett sårat ego återgick hon till att kaxa/busa med Leica som fortfarande inte brydde sig om denna könlöse lille skit.
Jag kan TÄNKA mig vilket bråk det kommer bli inatt, och en hushållsrulle är inlagd som skydd till den lille. Dock kommer hon nog fatta ganska snabbt att de andra är både större och visare. Och jag som trodde jag skaffat mig en fisförnäm dam… icke.. Detta lär bli en underbar stormvind 😀 

 

The RatPack 🙂

TacoBelle’s Vira Blåtira

Nu har jag hämtat hem henne; TacoBelle’s Vira Blåtira. Hon kommer från 80-talskullen, under ”TacoBelle’s Hoppla Lilla Åsna” och efter ”Olydia’s Miró”. Hon är en svartögd himalayan xx? pointed, rex. Massa babbel men på svenska betyder det ungefär; ljus råtta med lockig päls, svarta ögon och ett mörkt nosparti… typ 😉
Cindy (uppf.) beskriver parningen mellan Hoppla Lilla Åsna och Miró såhär;
”Det kommer att bli en fantastisk kull med tanke på föräldrarnas underbara temperament.”

Fn. pågår lite maktutövning av Mamiya. ”Måste ju visa vem som bestämmer” (hörde jag att hon muttrade lite antropomorfiskt). Vira Blåtira (som tyvärr kommer få byta namn) har nu fått inta skamvrån ovanpå ”sovgrottan” i buren. Hon har lyckats smyga till sig både mat och vatten, men ännu råder ingen vapenvila..

Fortsättning följer, update kommer, med både bild och namn 😉

off we go! :D

Nu är det snart dags. Jag och Johan gör oss redo för att bege oss till uppfödaren och spana in en svartögd mes :D. Det LÄR komma updates och bilder snart ;).

Mamiya update: UGNSPANNKAKA! 😀 Hon fullkomligt pressade in stora bitar i munnen. När hon fått så mycket som jag ansåg var max kutade hon runt hysteriskt för att hitta mer! Tänk er en treåring som nyss fått smaka godis.. ungefär DEN reaktionen. Stora ögon och extrem belåtenhet (jag är en mästare på medveten antropomorfi 😉 ).
I övrigt har vi en tjej som börjat utforska, som börjar känna sig trygg, som kommer fram och tittar undrande på en när man passerar buren. Kloklippning nummer två gick också bra, men jag märker att hon inte riktigt är van vid att vara ”ute på öppen mark”. Men återigen: hon är fortfarande en underbar slickepott!
Hursomhelst. Nu blir det avfärd 😀

Mamiya

Johan har lagt in veto på namnet Latte och vi kan nu hälsa Mamiya välkommen 😉 
Mamiya är ett japansk företag vars målsökarkamera sägs vara bra ;). Då hennes ”uppfödarnamn är Madame Mim är ju inte Mamiya så långt från källan… 

Johan & Mamiya

Status update:
Lite banan – Snacka om att fullkomligt TRYCKA IN allt i munnen. Hon käkade som om hon aldrig sett banan innan, samt att det inte fanns någon morgondag ;).
Och snacka om en förvånad råtta när ett äpple presenterades! 😀 Det var jättekul att se, hon slickade och meckade och ”vågade” (antropomorfiskt) inte ta sig ett bett 😉 
Nu käkar hon ju mycket mer än bara frukt. (Ris, grönsaker etc.) Dock är hon inte så aktiv på att tugga i sig torrfodret (som jag vet är bra). Men det kanske kommer med tiden 😉

Hursom så är hon mer på G. Hon har vant sig vid att komma ut, hon har vant sig vid ”riktig mat” (även om jag tycker att hon är lite fööör lyxig i sin stil). Hon har inga problem med klickerljudet och klickerinlärningen har påbörjats.
Men bäst av allt; hon är fortfarande en slickepott 😀