Guldfiskminne. Vad har detta med råttor att göra då???
The present experiments provide a reasonable method to compare the spatial learning of fish with other animals. One of the characteristics of our maze task is that fish learned the spatial task quickly. They showed improvement within three training sessions. Such fast learning is similar to that of rats in the Morris maze.
Joserru! Det visar sig att guldfisken har ung. lika bra minne som råttor har (eller att råttor har lika bra minne som guldfiskar 😉 )! (LÄNK)
Jag är dock inte förvånad alls. Överlevnad är något som prioriteras, vare sig det gäller att inte drunkna eller att hitta mat. Då jag besökte Colchester Zoo i England fick vi träffa en man som tränade alligatorer och kommodovaraner. Reptiler kan alltså också minnas, och kan man minnas kan man tränas. Bin minns vilka blommor de besökt och myror i öknen kan ta snabbaste vägen hem trots att de gått i ziczac (de gör en uträkning om var de gått, var solen är, var solen varit, gör lite matte och hittar hem!!). Bin kan tränas att hitta jordbävningsoffer och guldfiskar kan tränas att putta en boll i ett mål.
(Tyvärr en reklam, men har med lite småsnuttar)
Men visst, inom forskning är tyvärr inte ”allmänkunskap” något man kan peka på såvida man inte gör en undersökning som kan bevisa eller förkasta en teori.
Vi har jobbat hårt ikväll, har övergivit fri shaping fn. och använder mig av bating/louring samt shaping istället..
Kan väl säga att Nicca fortfarande är den som är mest ”rak på sak”. Hoya har egna idéer och jag har kommit på några saker jag ska testa med henne (med risk att hon lär sig något hon kan använda mot mig o.O). Leica är fortfarande en bunte energi som har en egen vilja och som inte är matmotiverad någonstans. Jag vet inte om jag är tillräcklig belöning eftersom hon aldrig blir ”mätt” på mig…
Efter en kväll med många Jack-pots ser det ut såhär 😀
Det blev ingen gnagar-föreläsning. Jag hade nämligen spenderat helgen i STHLM (tyvärr inte på Lucia-utställningen) för att gå på utbildning. Kom hem sent på måndagkvällen och under tisdagen kände jag att musten gått ur mig.
DOCK blev det träningspepp istället! 😀 Jag träffade EM (som jag tidigare nämnt). Hon jobbar som etolog/djurtränare i STHLM och gav mig lite ny energi (och en ny klicker!) att jobba vidare med positiv förstärkning. Återigen är ledorden: träningsdagbok, träningsdagbok, träningsdagbok! Man behöver se var man låg för att se var man är! Jag som är resultatmotiverad fungerar ypperligt på träningsdagbok. Dock gäller det att inte sätta för stora, orealistiska mål med aldeles för kort arbetstid! Efter min tysklandsresa ska jag se över mina mål och gå igenom gamla anteckningar…
Jag inser att jag varit en omedveten chihuahua-matte. Då lägenheten inte är gigantisk, och råttorna varit på balkong (till skillnad från trädgård som jag hade innan) har jag omedvetet fått in ett dumt beteende. Jag BÄR mina råttor.
Tjejerna sitter inte bra på min axel. Tidigare har alla mina rådisar varit axel-rådisar. De har hittat en bra plats med tyngdpunkt i mitten, slappnat av och följt mina rörelser. Inte nu. Vet inte om jag gjort såhär av ren lathet (enkelt att hålla dem i hand/famn) eller om det är för att jag inte tagit mig tiden till att jobba in det (innan de lär sig slappna av använder de klorna för att hålla sig på plats. De har varit sommar och lättklätt = AJJJ). Nu när de är fyra är det bra mycket meckigare att bära.
Ska nu ta itu med problemet och hade min första session idag. Stickad polotröja. In och ut ur olika rum i lägenheten med ett par bångstyriga råttor som inte fattar grejjen på mina axlar. Man borde ju tycka att de ska sitta still när det väl funkar, men neej. Då är det någon som ska röra på sig och trampar på någon annan som måste röra på sig och vips är karusellen igång!
Efter en stund lugnade de dock ner sig. Mamiya på en sida, Leica och Hoya på en annan och Nicca pendlade med att sitta PÅ huvudet eller instucken i nackhåret. De var INTE imponerade av mig, men skam den som ger sig. Fler sessions to come. Snart kommer även DE inse hur smidigt det är att ”hänga” på mattes axel.
En av anledningarna till att jag tycker det är faschinerande med träning av råttorna är pga. APOPO projektet. Det är ett projekt som drivs från Holland, men utförs i Afrika. Man tränar GP-råttor (Giant pouched rats), som är naturligt förekommande i miljön, att hitta landminor samt att detektera tuberkolos i prover. Man har ju länge tränat hundar att hitta minor, men risken är ju att de utlöser minan pga. sin vikt. GP-råttan är däremot så lätt att minan inte utlöses om de går på och markerar fyndet.
Vad gäller tuberkulostestningen så är det något man kan göra direkt när man har ett prov, medans labbtiden kanske är en vecka. Det kostar lite banan eller annat gott, medan labbanalyser kostar mer, man kan sätta in medicin snabbare då man får ett snabbt svar. Råttorna har fn ca 98% säkerhet i sina markeringar, och de resterande 2%en tycker jag är ok att missa då fördelarna är så stora.
Här kommer fyra filmer från youtube, en om minorna (Animal Planet), Minråttorna ur en rått-tränares perspektiv, om APOPOs arbete och en om tuberkulos.
Från Animal Planet:
Ur en råtttränares perspektiv:
Om APOPOs arbete:
Tuberkulos:
Då jag är biolog, råttvan och intresserad av träning hade detta varit en otrolig grej att jobba med. Tänk att göra det man tycker är kul samtidigt som man gör något bra för världen!!!
Mamiya är guld! Hon fattar precis allt! Om jag bara kan få henne att slappna av mer, mestadels när jag lyfter henne, så kommer hon lära sig precis allt!
Körde nyss ett snabbpass med ny motivationskälla – Skalade solrosfrön! Vi hade det när vi tränade gerbiler på ”research training”-kursen. Kladdar inte, lätt att förvara, små bitar. Perfekt helt enkelt.
Mamiya körde på target fullt ut. Hon nuddade, stod, följde, och jag hade lätt kunnat plocka upp ett ”hålla beteende”. Nu måste jag sortera lite mentalt hur jag ska följa upp detta på rätt sätt. Vilket beteende ska jag ta först? När ska jag lägga på kommandon?
(funderade lite över ”station” också. Minns att det tog längre tid för folket på kursen att träna station med sina gerbiler, än för folk som förde till ett nytt moment, targetstick/hoop etc. Kanske var station för svårt för att ha som första träningsgrej till tjejerna? Anledningen till att jag ville få in det beteendet var för att kunna väga dem, och sedan för att jag skulle kunna utveckla den sidan hos mig och överföra på marmosetterna och tamarinerna…)
Eftersom jag aldrig tränat tamråttor på detta sätt förr undrar jag om åldern är viktig att ta hänsyn till. Fast å andra sidan, deras personligheter är som natt och dag, så det kan ju vara att vissa ”funkar bättre” än andra.
Ska använda eftermiddagen med lite lägenhetsrensning, men även att verkligen klicka in Nicca.
Ni som är vana vid flockdjur. Hur tränar ni? Tjejerna slappnar av mer om de är tillsammans. Hade en tanke om att man först lär dem beteendet, riktigt får in det i ryggraden på dem, sedan tar man dem till en ny plats. Å andra sidan kan ju klickandet ”störa” de andra då de inte får någon belöning vid klicket. Fast jag vet inte om jag tror det spelar lika stor roll. Flera djur jag sett har tränats i grupp, där bara den som gör rätt får belöning. Kanske kan de tom. lära av varandra? *hmm*
Nicca – Efter balkongmöte och burbyte har denna lilla tjej tuffat till sig. Träningswise handlar det om miljöträning samt inklickning. Miljöträningen går ut på att ”våga” utforska. Klara av störningar utan att söka skydd (TV, förbipasserande, plötsliga ljud). Detta går mycket bra! Inklickningen går ut på att associera klickern med belöning, detta går so-so. Har inte hittat hennes motivationskälla än. De andra diggar majs, Nicca verkar inte så imponerad.
Leica – För att vara så aktiv och utforskande är hon ganska harig. Att klickern betyder belöning är hon jätteduktig med. Vad det är hon ska göra för att få ett klick är det sämre med. Är det hon eller jag som är oklar? Ska gå bak i prestationsstegen och börja om från början med henne. Gör om, gör rätt, ge tid. Inkallningen fungerar dock jättebra (Klass A, moment 2 hos SRS samt moment 2 hos SSV)
Mamiya – Inkallning går toppen! (Klass A, moment 2 hos SRS samt moment 2 hos SSV) Tycker inte om att träna ”ensam” (dvs. funkar bättre när de andra är ute). Är rädd för att de andra blir ”avklickade” av att höra Mamiyas klick. Kanske kan lösas genom mer miljöträning. Hon växte ju upp i zooaffär och tycker fortfarande inte riktigt om att bli lyft. Bara att jobba och jobba på att överkomma detta.
Efter lite dialog med EM har jag funderat lite på träningsupplägget, miljön och mål. Har nu omstrukturerat och hoppas att det kan leda till något bra :D. Det handlar dels om födomotivation samt träningstillfälle.
Joinade även både SRS och SSV för att utmana mig utifrån deras agilityregler.
Kanske siktar på agility/utställning i GBG 1 augusti (SRS) samt agility/utställning i skåne den 5:e september (SSV). Om det blir så passar jag då även på att ställa ut alla i pet och standard för att få en helhetskoll på temperament och färg/teckning.
Har nu introducerat ytterligare ett moment i träningen. En sk. t ”targetstick” (Kan även kallas ”Målpinne” eller “pekstav”, men jag kommer referera till den som ”target”).
Jag använder mig av något så simpelt som en kinapinne. Alltså en sådan man äter med :D.
Genom att använda en target kan man direkt visa djuret att det är träningsdags, samt vad den ska göra. Jag använder min klicker för att förstärka ”rätt beteende”.
Man kan träna sitt djur att hålla target, följa target, hålla nos på target etc. Jag kommer börja med att de ska komma till min targetstick och i ett senare led också följa den. Utifrån deras prestation kommer min målsättning höjas.
Den ”station” jag tidigare beskrivit faller också in under benämningen target, fast med meningen att en eller alla tassar ska vara på den. (I min egen lathet så benämner jag kinapinnen ”target” och plastlocket för ”station”, då jag i slutändan vill att råttorna ska sitta still på plastlocket.)
Hittills är det Mamiya som är mest konsekvent. När hon väl fattar går hon rakt på. Lugnt och metodiskt. Leica är mer stressad, provar mkt men är lite harig. Väldigt ojämn i sin targetträning. Nicca är igång på inklickningen fn och har inte provat på target än. Uppföljning kommer! 😀
Target a.k.a kinapinne
Här är en liten film om hur man kan targetträna sin rådis (med en targetstick).
Från youtube:
R8bloggen 