R.I.P Mamiya

Mamiya gick nyss bort.

Det hela har gått väldigt snabbt och jag har nog inte riktigt hunnit med. Igårkväll när jag skulle mata tjejerna märkte jag att Mamiya inte riktigt var kry. Jag tog ut henne, gosade med henne, undersökte hennes kropp (för att se om hon hade ont någonstans) och tvättade av henne (för att se om det fanns någon infektion/för att minska eventuell infektionsrisk då hon inte var lika alert). Då jag inte märkte något som var fel på henne, och att tumören fortfarande var ganska liten och mjuk gjorde jag iordning en sjukbur till henne och de andra. Jag ville inte ta bort de andra (kan bidra till stress) samtidigt som jag ville ha en enplansbur så att mat, vatten och sällskap skulle vara lättåtkomligt.

Idag gosade jag lite med henne och nu för en stund sedan hittade jag henne död. Jag utgår från att hon dog av ålder (då hon inte uppvisat smärta/sjukdom) och relativt sett har det gått snabbt. Långt liv, smärtfritt och snabb död gör att jag bara kan minnas allt det positiva med henne. Döden är inte förknippat med ångest utan med realism.

Mamiya var ju tjejen som satte igång råtteriet igen. Mamiya var tjejen som var en stor, trygg, älskvärd blobb. Tjejen som inte såg mycket ut (dassig mink), men som vann allas hjärta i slutändan. Hon var gosproppen som lärde lätt men som var bestämd med vad hon ville. Hon var donnan som styrde i buren, men på ett bra sätt. Småglin fick vara små, men fick de för stora skallar sattes de på plats. Snällt men bestämt. Inga blodviten, inga problem.

Underbara Mamiya. Jag kommer sakna henne. Hon och Genni var så lika. Igår när jag satt och kelade med henne så kallade jag henne ”Genni” i skallen flera gånger. De var magiska själar, eller en och samma.

Här är lite bilder på Mamiya från hösten/vintern. Jag har ju varit väldans dålig på att uppdatera bloggen. Inlägg kopplade till Mamiya finns HÄR.

Smakar på utställningsvinsten

*finders keepers*

*nom nom nom*

R.I.P
Mamiya