På G

Fick en inbjudan till SSVutställning den 5e mars. Spana in SSV:s hemsida för mer info! Funderar på om jag ska ta och dyka upp minsann 🙂

Harmoni

Det har varit tomt utan Mamiya. Det är definitivt Leica som axlat ledarrollen, och Hoya har fått sina fiskar varma. Lite jobbigt, men det verkar som om Leica slutat barnets sig. Kanske var det väldigt stressigt för henne att vara underordnad Mamiya? Vi får se…

R.I.P Mamiya

Mamiya gick nyss bort.

Det hela har gått väldigt snabbt och jag har nog inte riktigt hunnit med. Igårkväll när jag skulle mata tjejerna märkte jag att Mamiya inte riktigt var kry. Jag tog ut henne, gosade med henne, undersökte hennes kropp (för att se om hon hade ont någonstans) och tvättade av henne (för att se om det fanns någon infektion/för att minska eventuell infektionsrisk då hon inte var lika alert). Då jag inte märkte något som var fel på henne, och att tumören fortfarande var ganska liten och mjuk gjorde jag iordning en sjukbur till henne och de andra. Jag ville inte ta bort de andra (kan bidra till stress) samtidigt som jag ville ha en enplansbur så att mat, vatten och sällskap skulle vara lättåtkomligt.

Idag gosade jag lite med henne och nu för en stund sedan hittade jag henne död. Jag utgår från att hon dog av ålder (då hon inte uppvisat smärta/sjukdom) och relativt sett har det gått snabbt. Långt liv, smärtfritt och snabb död gör att jag bara kan minnas allt det positiva med henne. Döden är inte förknippat med ångest utan med realism.

Mamiya var ju tjejen som satte igång råtteriet igen. Mamiya var tjejen som var en stor, trygg, älskvärd blobb. Tjejen som inte såg mycket ut (dassig mink), men som vann allas hjärta i slutändan. Hon var gosproppen som lärde lätt men som var bestämd med vad hon ville. Hon var donnan som styrde i buren, men på ett bra sätt. Småglin fick vara små, men fick de för stora skallar sattes de på plats. Snällt men bestämt. Inga blodviten, inga problem.

Underbara Mamiya. Jag kommer sakna henne. Hon och Genni var så lika. Igår när jag satt och kelade med henne så kallade jag henne ”Genni” i skallen flera gånger. De var magiska själar, eller en och samma.

Här är lite bilder på Mamiya från hösten/vintern. Jag har ju varit väldans dålig på att uppdatera bloggen. Inlägg kopplade till Mamiya finns HÄR.

Smakar på utställningsvinsten

*finders keepers*

*nom nom nom*

R.I.P
Mamiya

 

 

Mamiya 2 år!

Det var med denna lilla gullunge tredje omgången startade.
Första inlägget: en liten omplacering med många namnförslag vann mitt hjärta.
Nu: flockens stabila hörnsten, en något maskulin hona; stor, lugn och älskar mys. Få råttor har berört mitt hjärta så som Mamiya.

Lilla (Stora Mamiya) som vinner folks hjärta med sitt slickande och gosande. Trots sitt lugn hann hon knipa en SA-titel innan tumören satte P för den världen. (tumören är fortfarande väldigt liten med tanke på hur lång tid som gått). Ikväll blir det kokosgröt och annat mys 😀

Grattis Mamiya 2 år!!!

SSVutställning 2010-09-05

Då var man hemma från en riktigt rolig SSV-utställning. Den var rolig på flera sätt; det är alltid så skön stämning på folket. Lite manana-manana, vi fixar det, det löser sig-attityd. Jag gillart :). Även att folk hjälper till utan att man ber dem, att folk ställer upp och sliter tidigt och sent, eftersom de vet att alla är lika trötta och tillsammans går det snabbare. Sen att Hoya totalglänste idag gjorde inte saken värre ;).

Plockade upp en vän och tillika veterinärstudent aldeles för tidigt (enligt mig), och färden pekade på Landskrona. Väl framme var det full rulle och jag kastade mig in i det jag kunde. Jag körde agility 1 med Hoya på förmiddagen. Vi har inte kört så mycket agility innan, och hon är den av tjejerna som är ”sämst” på inkallning. Kanske blir man lite ”slapp” ju fler individer man har? Hoya är ju minstingen, och likt barnföräldrar låter man ungen hänga med de stora kidsen. Hoya har nog mer gjort de som de andra gjort istället för att lära sig att det är jag som kallar.
På eftermiddagen var det dags för såväl Agility 2 med Leica och Nicca som vanlig standard-bedömning med Nicca och Hoya. Jupp, ni läser rätt. En saknas. Mamiya fick stanna hemma idag. Inte för att hon mår dåligt, utan för att tumören fortfarande finns, växer långsamt och är nu i hasselnötsstorlek. Då hon fyller 2 snart så är det dumt att operera, samt att hon varken tappat hull, glans, aktivitet eller har problem att röra sig. Däremot är det ju onödigt att pressa på immunförsvaret i onödan genom att asa med henne som sällskapsdam. Nä, hon fick vakta buren :).

Underbara domare Désirée Lennklo och fantastiska sekreteraren Åsa Palm jobbade kanonbra under dagen. Agilitydomare Daniel Thufvesson fixade inte bara jobbet som domare utan även utställningsarrangör. Resultatet blev som följande:

Leica
Agility
2 (Daniel Thufvesson)
Helhetsintryck: Har inte fått infon
2,21 min

Nicca
Standard (Désirée Lennklo)
Helhetsintryck: Underbar råtta
92p
HP – bareback

Agility
2 (Daniel Thufvesson)
Helhetsintryck: Har inte fått infon
2,14 min

Hoya
Standard (Désirée Lennklo)
Helhetsintryck: Trevlig hona
94p
1: a pris – REX
BIS 4:a
HP – bästa färg

Agility
1 (Daniel Thufvesson)
Helhetsintryck: Har inte fått infon
36 sek
Agility 1:a

Dagens prisskörd, minus HP & Clear roundkort

Tack alla som var med och gjorde dagen kanon! 😀

Resfeber

Sådärja. Nu är buren tömd, tjejerna ute och leker och väskorna packade. Nu får det bära eller brista – idag blire semester! 🙂

Med i bagaget finns givetvis en stycke klicker och en massa skalade solrosfrön. Här ska aktiveras, lekas och tränas :). Lite hund, katt, släkt och barn-tillvänjning tillkommer som ett paket på posten! Perfa med lite miljöträning 🙂

Utöver det – Snart sista dagen att anmäla till Stora Vår (SRS). Samma helg är det 30-årsfirande med SSV med föreläsningar på lördagen och utställning på söndagen.

Nu, lite pill med blommorna, en sista dusch i civilisationen och then OFF I GO! Med eller utan kumpanos.

RåttTv

Tips tips!
Mitt i Naturen om råttor (del 2 av 6). Dock ligger den bara uppe till 15 augusti 2010!

http://svtplay.se/v/2076714/mitt_i_naturen/del_2_av_6

Hoya 1 år!

Grattis Hoya 1 år!

*och grattis till hela Palm’s Uggla-kull*

Ända sedan jag såg den rexade agouti-hane som tillhörde Veronica (?) under tidiga Sydråtte-dagar fastnade jag för denna kombo. Rex och agouti. Hur fantastiskt vackert är det inte? Rexningen lyfter fram det djup som de flerfärgade stråna frambringar.

När jag då la ögonen på Hoya (Då Palm’s första gången) under Agility Grand Prix kunde jag inte sluta tänka på henne. Så otroligt vacker och söt liten tjej! Ja, jag valde henne med ögonen och hjärtat. Jag blev kär. 🙂
Att sedan uppfödare Åsa kunde tänka sig att släppa henne var ju ett stort plus! Vips så blev hon min :D.

Hoya skiljer sig lite från Mamiya och Nicca i temperament, men hon och Leica är vapendragare :D. Hoya vill gärna utforska allt, men det måste vara lugnt och tryggt först. När det väl är stilla – då är Hoya ligist nummer ett. Hennes fantasi, destruktivitet och energi är inget man kan se mellan fingrarna med. Det gäller att hålla koll ;).

Hursomhelst är Hoya en kär guldklimp som stjäl mitt hjärta var dag :). Inte bara mitt för den delen. Hon började sin snygg-värld genom att ta första pris och bästa junior i standard. Sedan dess har hon knipit diverse placeringar inom såväl SRS som SSV.

Tramsebyxan Hoya – ha en underbar födelsedag! 😀

lågt

Jag har legat lågt ett tag nu. Inte för att jag inte hänger med tjejerna, eller för att jag inte gillar bloggen. Det har bara blivit så.

Fn. är mina söta monster ute och älskar att köket ser ut som en återvinningsstation. Massor av lådor, förpackningar, flaskor och liknande som man kan busa runt bland :D.
Så, bort med datorn och tillbaks till tjejerna! Ciao

knölish

*jahapp*

Bulan har återkommit på Mamiya. DOCK är jag inte så orolig. Gail hade en hona som det hände samma sak med. Den kom, den såg, men den segrade inte. Borta, sen kom den och såg lite till… Så var det i ca en månad, sedan försvann den för gott. Jag utgår från att det är någon form av infektion. Jag ska låta Mamiyas kropp hantera det så gott det går, istället för att slänga in antibiotika direkt, eftersom antibiotika kan ha en del sidoeffekter. Hade hon varit nedgången hade jag inte låtit det vara.
Så ärre just nu…