Sammansättningen gick bra. Satte dem på neutral mark och började filma. Märk hur Mamiya inte riktigt fattar varför denna lilla sak hela tiden skulle in mellan hennes ben, eller hur lite de bryr sig om henne egentligen.
But things can change 
. Efter ett tag satte jag fram transportburen (som brukar vara framme som portabel toa och slafhörna när de är ute. Bebben tokfnattade på Leica som inte riktigt verkade bry sig. Den markerade, välte henne på rygg och JAG SÅG (!) hur hon spände musklerna i en segerdans. Hon var världens coolaste och starkaste tjej. Bamsejingeln gick i bakgrunden. (antropomorfi!!!)
Efter ett tag kom Mamiya in i bilden. Bebben hoppade på henne också, men där fick hon tji. Mamiya tänkte (yes, I saw it) ”va i h*vete” och vände uppåner på den förvånade bebben. Med ett sårat ego återgick hon till att kaxa/busa med Leica som fortfarande inte brydde sig om denna könlöse lille skit.
Jag kan TÄNKA mig vilket bråk det kommer bli inatt, och en hushållsrulle är inlagd som skydd till den lille. Dock kommer hon nog fatta ganska snabbt att de andra är både större och visare. Och jag som trodde jag skaffat mig en fisförnäm dam… icke.. Detta lär bli en underbar stormvind 
The RatPack 
Postat i: Foto, Leica, Mamiya, Nicca Taggat: | antropomorfi
